Väster om Nydala klosterkyrka och i direkt anslutning till den sk portkapellet och resterna av klostermuren ligger den ört- och kryddgården som är anlagd efter medeltida förebild. Layouten bygger på en klosterplan från 800-talet från klostret Sankt Gallen i Schweiz. De växter som finns på plats ska så långt möjligt kunna kopplas till medeltida källor och representeras av exemplar som är av äldre arter och sorter. Våren 2007 började ört- och kryddgården att anläggas och har sedan dess byggts ut successivt.

Örtagård - en av många trädgårdar under medeltiden
Klostret hade ursprungligen flera olika odlingar, troligtvis både innanför och utanför klostermuren. De medeltida trädgårdsbegreppen utgick ofta från det växtslag som var vanligast i odlingen. Några exempel på detta är t.ex. fruktgård, kålgård, lökgård, humlegård, vingård och örtagård. Kålgård och örtagård är exempel på trädgårdstyper som kunde omfatta ett flertal olika växter och med olika användningsområde, men där vi idag har svårt att definiera exakt vad. Den trädgårdstyp som anläggs i Nydala kan närmast beskrivas som ört- eller kryddgård. Här odlades växter för medicinskt och kulinariskt syfte och av den anledningen var det troligen en trädgårdstyp som framförallt fanns vid klostren, slott och större herrgårdar. Troligtvis odlades här de mer sällsynta eller känsliga växterna som inte kunde samlas in från naturen eller som inte passade att odla med mer storskaligt i t.ex. kålgården.

Layout
Ört- och kryddgården har en uppbyggnad med 8 rektangulära friliggande bäddar symmetriskt placerade kring en central mittgång. Runt hela trädgården löper ytterligare en kantbädd och man kommer in i trädgården via mittgångens östra och västra ändar. Detta system är hämtat från den första kända klosterplanen från 840-talet som togs fram vid benediktinerklostret i St Gallen i Schweiz. Planen visar vad en komplett klosteranläggning förväntades innehålla med allt från klosterkyrka, sovsalar och kök till häststallar, duvslag och förrådsutrymmen. Bilden visar planen som den ser ut idag samt en renritad version (klicka på bilderna för att se dem större).



På planen kan man identifiera tre trädgårdar:
- läkarens trädgård, som är den minsta trädgården på planen
- köksträdgården som liknar läkarens trädgård men är betydligt större samt
- fruktgården som kombinerats med munkarnas begravningsplats

Layouten för läkarens trädgård på St Gallenplanen har kopierats och står modell för ört- och kryddgården i Nydala (klicka på bilden för att se den större):



Odlingsprinciper
Växterna är planterade i upphöjda odlingsbäddar vilket är något man kan se på många medeltida illustrationer. Att ha odlingsbäddarna upphöjda var ett praktiskt sätt att ta tillvara den dyrbara jorden. Om den dessutom var gödslad var man troligtvis särskilt mån om att inte låta något förfaras. En upphöjd bädd blir också naturligt bättre dränerad. I Nydala har kraftiga ekplank använts som ger en lång hållbarhet som troligtvis var något som även munkarna hade kunnat hämta från egna skogar. Växtbäddar är ca 120 cm breda vilket gör det möjligt att rensa och sköta dem från två håll utan att behöva ta ett steg in i rabatten. Denna princip är något som också finns beskrivit i medeltida dokument. Samma mått är också idealiskt för gångarna. Håller en person på att sköta rabatten kan en annan person lätt ta sig förbi.

Den inhägnade ”gården”
Samtliga historiska trädgårdsdelar kommer att vara inhägnade av flätstaket. Även detta är ett typiskt medeltida inslag. Vid denna tid hägnade man in sina planteringar för att skydda dem från bland annat sina fritt strövande kor, får och höns. Idag gör vi tvärtom och hägnar in djuren. Till och med begreppet –gård innebar någonting som var kringgärdat. Fruktgård eller trädgård menades således en inhägnad plats med fruktträd. Lökgård var en plats där man odlade bland annat lök och detta området behövde också hägnas in. Begreppet trädgård har överlevt till idag men har en mycket bredare betydelse utan krav på staket.