Fem huvudkloster
Efter strapatser och motgångar under de första
dryga tio åren kunde klostret i Cîteaux år
1113 grunda sitt första dotterkloster La Ferté
som 1114 följdes av Pontigny och år 1115 av Clairvaux
och Morimond. Tillsammans med moderklostret Cîteaux
kom dessa fyra att räknas som ordens stam- eller huvudkloster.
Cisterciensernas tankar om ett enkelt liv i hårt arbete
vann starkt gehör i den kristna världen och man
kan faktiskt tala om en väckelserörelse för
enkelhet och renlärighet inom klosterväsendet under
1100-talet.
En stor klosterfamilj
Redan i slutet av 1110-talet startade en explosionsartad expansion
för den cisterciensiska klosterfamiljen. Mellan åren
1110 och 1153 grundades nära 350 cisterciensiska munkkloster
i Europas fyra hörn, från Portugal och Irland i
väster, Sicilien och Cypern i söder, via Ungens
och Polen i öster till Sverige och Norge i norr. De allra
flesta av dessa nya kloster utgick från Clairvaux, som
från grundandet till 1150-talets början leddes
av den karismatiska abboten Bernhard av Clairvaux (†
1153 och helgonförklarad år 1174). Flest cistercienserkloster
fanns det under 1500-talets första hälft då
orden omfattade nära 700 munkkloster och 900 nunnekloster.
Alvastra och Nydala räknas som de 40:e och 41:a dotterklostren
till Clairvaux och de första cisterciensermunkarna i
Sverige utsändes av den Helige Bernhard personligen för
att verka bland ”de råa och vilda nordborna”. |